1 Läs mer >>
1916 infördes sommartid i Sverige på prov. Men bönderna rasade och året därpå var sommartiden borttagen. Sen gick det några år och jag trodde faktiskt inte mina öron när jag hörde att vi haft sommartid i Sverige sedan 1980. Så många år och vi kan fortfarande inte riktigt komma ihåg om man flyttar fram eller tillbaka klockan när det är dags att ändra.
 
Och ja, jag vet att det finns en massa knep för att komma ihåg detta. Du flyttar FRAM utemöblerna på våren och du flyttar TILLBAKA dom på hösten. Lätt som en plätt ända tills man ställer frågan - men får jag sova en timme längre på våren eller på hösten? Då brukar pannan läggas i djupa veck hos de flesta jag frågat. Inget är självklart och det är inte ens säkert att man får rätt svar efter en låååång betänketid.
 
Och nog är det lite lurigt det där att vi kallar det sommartid. Inte är det sommar bara för att vi ställer om klockan. Nej det är bluff och båg tycker jag. Sommar är det ju bara en del av den där tiden som vi ställt om klockan till.
 
Ställa om klockan förresten - det gäller att vara försiktig med det. I dagens moderna samhälle finns ju en mängd klockor som ställer om sig själva. Förr ställde vi alltid om klockorna på kvällen innan vi gick och la oss. Nu får man göra tvärtom - man får vänta till dagen därpå för det är först då man vet vilka som ställt om sig själva. (Eller ställer om sig själva är väl kanske fel ord men ni förstår vad jag menar.)
 
Så det är alltså 34 år sedan vi införde det här fenomenet som fick många av oss att bli lite vilsna denna morgon. Och när vi kommer till arbetet kommer det säkert att finnas någon som helt enkelt inte orkat hela vägen. Dvs vars kropp tydligt sagt ifrån och vägrat vakna. För mig morgonpigga varelse innebär detta att jag orkar vara vaken en timme till på kvällen. Underbart!!!
 
 
 

Sommartid

0 Läs mer >>
Märkte ni hur solen sken igår? Och kände ni att det bet lite i kinderna (om ni nu var ute en stund)? Ni vet den där första känslan av att solens strålar faktiskt bränner huden en aning. Och visst trodde man att det var mycket varmare än vad det faktiskt var. Och så tog man på sig lite för lite kläder i hopp om att solen värmde upp hela atmosfären mycket fortare än vad som är möjligt.
 
Och den där härliga doften som finns där och fåglarna som sjunger. Vi såg en räv vid vägkanten, vi såg horder av rådjur och spår efter vildsvinens bökande. Sen var det hästarna som lämnat spillning efter sig på grusvägen. Och humlan....den där första såg vi också. Alla tranor verkar ha anlänt och grannens grill har kommit ut.

Trädgårdsmöblerna, sandlådesakerna och trehjulingen har lämnat förrådet. Och snart, mycket snart ska vi pumpa cyklarna och bege oss ut på vårens första cykeltur. Men vi väntar nog med det någon dag till eller till nästa helg. För det är ju inte riktigt så där varmt som man faktiskt kan tro ännu. Och i morse fick vi fortfarande skrapa rutorna på bilen.
 
 

Vårkänslor

1 Läs mer >>
Jag vaknar tidigt denna lördagmorgon. Det är egentligen inget särskilt med det. Jag brukar vakna tidigt.
 
Utanför är det alldeles stilla precis som det brukar vara men framförallt som det brukar vara vid den här tiden på morgonen. Stilla, fridfullt och jag får en känsla av att alla sover i husen runtomkring.
 
Jag älskar den här tiden innan dagen börjat, innan människorna vaknat, innan TV-programmen startat. Ofta försöker jag och min man kliva upp riktigt tidigt någon av dagarna när vi är på resande fot för att möta platserna vi besöker i arla morgonstund. Det är innan alla människor beger sig ut på gatorna som man har möjlighet att se städerna i en annan skepnad.
 
Det var så vi hittade ett fototeam som försökte ta bilder utanför Louvren i Paris när det ännu var folktomt. De tog sig in på området som var avspärrat men blev bortkörda av vakterna som dök upp från ingenstans. Det var samma morgon som vi noterade att det i ett av områdena i Jardin des tuileries (en park tvärsöver gatan från Louvren) fanns ett område ditt män gick för att träffa andra män. De cirkulerade utanför tills någon intressant dök upp som gick in i det speciella området. Då gick de efter.
 
En annan tidig morgon mötte vi människor på väg hem från krogen på Karlsbron i Prag. Denna morgon var de lätt överförfriskade ungdomarna dumdristiga och fick för sig att hoppa från bron. Tack o lov gick allt bra men några fick följa med polisen.
 
Och den där morgonen i Hyde Park när hästen skenade. Den glömmer vi nog aldrig.
 
En morgon i Geneve fotograferade vi när badpiren städades. Långt innan badgästerna anlänt. Detta uppskattades inte av alla framförallt inte den man som var någon form av uteliggare. VI fotograferade inte honom men det spelade ingen roll. Han var upprörd i alla fall.
 
Alla tidiga morgonstunder är kanske inte så stilla inser jag efter detta blogginlägg. Men denna morgon är det och denna lördagmorgon ser jag ljuset komma. Det var ett tag sedan jag tog kameran med mig ut och fotograferade i det där ljuset. Men idag är det nog dags.
 
 

Morgonstund

0 Läs mer >>
.... ska byggas utav glädje. Och om jag då ger bort en trumma till det lilla barnet så blir väl alla glada? Om sen det lilla barnet får ett litet piano blir väl alla ännu gladare?
Eller..... kanske inte föräldrarna lördag morgon kl 05:07
 
 

Musik

3 Läs mer >>
Vardag - ett ord man inte ska förringa - ett ord som så ofta förknippas med det som är grått och tråkigt. Vardagar - till skillnad från helgdagar.
 
Om något händer. Något dramatiskt som du inte råder över. Om detta pågår under en längre tid. Om det påverkar din vardag en längre tid så hamnar du i en bubbla. En bubbla där du försöker ta minut för minut. Där inget längre är vardag. Där varje dag, varje timme, varje minut, varje andetag .... är det du tar dig igenom.
 
När allt landar. När du börjar andas igen. När du börjar tro att det kanske ska bli bra. Då inser du att du inte längre har en vardag. Och det är då du börjar längta efter den.... vardagen.... den där vardagen då allt går sin gilla gång. Den där vardagen då du blir sur för att brevbäraren glömt stänga locket på brevlådan, då du blir irriterad för att tåget är försenat, då inget särskilt händer och dagen liksom bara passerar.
 
 
 
 
 

Var dag

2 Läs mer >>
Tillhör du dom som mimar när det blir allsång, födelsedagssång eller någon annan sån där happening där helt plötsligt en grupp människor ska sjunga tillsammans? Eller kryper du iväg längs väggarna och skyller på ett hastigt toalettbesök, ett viktigt telefonsamtal eller plötslig yrselatteack?
 
Kanske tillhör du den andra gruppen som glatt inleder sången och som gärna sjunger både en och två verser till även om alla andra tröttnade efter den första. Är du den där personen som föreslår att ni ska ha karaokesång på parmiddagen, som sjunger med i alla Allsång på Skansen låtarna och som sitter på kontoret och sjunger högt till musiken du har i hörlurarna?
 
Fanns det någon lärare någonstans i barndomen som faktiskt bad dig hålla tyst när de andra sjöng "Den blomstertid nu kommer" på skolavslutningen? (Ja såna har man ju hört talas om) Eller uppmuntrades du att sjunga för att du har så vacker sångröst?
 
Jag har mött många personer som faktiskt håller tyst i alla allsångs-sammanhang och som också tycker det är jobbigt när detta sjungande sätter igång. För att någon eller några någon gång någonstans intalade ett litet barn att det inte dög. Att sången inte var bra nog. Att det nog var bättre om vederbörande höll tyst.
 
Tänk vad vi faktistkt kan påverka ....
 
 
 
 

Sjung

1 Läs mer >>
Vi bor på landet, i alla fall med Stockholmsmått mätt. Vi bor precis på andra sidan länsgränsen och om det är bra eller dåligt diskuteras då och då.
 
Man kan kalla det vad man vill, det där livet vi lever i samhället invid den lilla sjön. Det är många gånger ett liv som skiljer sig från storstadslivet. Som när blomsteraffären ringer hem för att dom ska leverera blommorna som kommer som ett brev på posten till jul. Det är lite - nu är det dags igen och så önskar vi varandra God Jul. Eller när man kliver in på ICA och kassörskan skrattar åt ett känt beteende min man och jag har vid kassan. Bara för att hon vet vilka vi är. Och på den lokala restaurangen vet servitören vilken vår favoriträtt är och imponeras lite när vi tar något annat än vi brukar.
 
Idag fick jag ett sms från bilmekanikern som inte hittade makens telefonnummer utan skickade meddelande till mig istället. De hade upptäckt att våra sommardäck var lite dåliga. Och ville förvarna inför däckbytet.
För några år sedan bodde en av tjejerna som jobbar hos vår egen "bilmeck" tvärs över gatan. Det var himla praktiskt. När vår bil skulle in på service, byta däck eller annat tog hon helt enkelt vår bil ur garaget på morgonen och ställde tillbaka den på kvällen - fixad och klar. Allt vi gjorde var att lämna nycklarna kvällen innan.
 
Och det här lantlivet är skönt, hemtamt och i många fall rent fantastiskt. Det finns självklart baksidor av det. Men det finns det ju alltid. Som det där med vilken sida av länsgränsen vi egentligen borde tillhöra. Men det är en helt annan fråga.
 
 
 

Lantliv

2 Läs mer >>
De oväntade mötena. De där man inte riktigt räknat med och som man ibland kan undra över om de inte hade en särskild mening. De där mötena som ter sig nästintill osannolika. Ja man kan nästan bli lite fatalist emellanåt.
 
Förra veckan tänkte jag ta ett tidigare tåg från jobbet - egentligen för att åka hem och läsa in mig på lite litteratur. Men istället för att ta mitt tåg så gick jag en sväng på stan. Inne på ett av varuhusen ramlade jag över någon som jag inte mött på länge. Och där stod vi och omfamnade varandra och insåg att vi båda drabbats av saker som inte hör vardagen till. Det var ett hjärtevarmt möte för oss båda. Tid och rum och en serie händelser har gjort att vi inte setts på länge. Men nu var det tydligen dags att vi skulle mötas - kanske för att vi ska kunna ge varandra något vi båda saknat.
Och jag kan inte låta bli att tänka.... om jag nu tagit det där tåget som jag tänkt. Då hade vi inte setts och tiden hade fortsatt gå.
 
Och den där händelsen med hästen i Hyde Park. Är det inte lite osannolikt att ryttaren hittar oss några år senare?
 
Och den där mannen vi fotograferade på stan och hamnade mittemot på ett pendeltåg långt senare. Hur sannolikt är det?
 
Eller det där oväntade arvet som gjorde att en grupp släktingar sammanstrålade och möttes för första gången på väldigt länge. Och där och då hittade man en bit av sin barndom. 
 
Kanske är inte alla möten så viktiga kan man tänka. Men emellanåt blir ett oväntat möte en saknad pusselbit. En bit som får delar att bli hela. Och ja man blir lite fatalist - det blir man.
 
 

Möten

3 Läs mer >>
 Då är snart ännu en helg till ända. Man lutar sig tillbaka efter söndagsmiddagen och undrar vart tiden tog vägen. Och allt det där man hade tänkt göra men inte hann. För det fanns inte tid till det.
 
Och hur många gånger har man inte önskat att helgen varit lite längre, att dygnet ska ha lite fler timmar, att semesterdagarna borde vara fler (om man nu tillhör dom som jobbar). Önskan om mer tid finns där av många skäl.
 
Och nu när helgen närmar sig sitt slut önskar jag att det funnits mer tid till en hel massa saker men de flesta av dem är ändå rätt värdsliga. Det där med dammsugningen kan faktiskt vänta, boken finns ännu tid att läsa, stryka kan jag göra någon annan dag. Men att hålla min makes hand och andas samma andetag som han. Det kan inte vänta. Att krama sonen och att läsa sagor med barnbarnet kan inte heller vänta. Och det har det funnits tid för.
 
För det där med tid är en begränsad vara och det enda man kan göra är att prioritera.
 
 
 
 

Tid

3 Läs mer >>
Handen på hjärtat - hur fort dömer du en medmänniska? Du behöver inte svara på frågan här utan ställ den tyst till dig själv och svara ärligt. Hur fort dömer du en medmänniska på grund av utseende, klädsel, sättet att prata, ekonomiska status, utbildning, lägre befattning, boendeform och annat?
 
Och hur ofta ger du någon som du dömt bort en andra chans?
 
Visst blir det lite obehagligt i magen? Inte är väl detta en fråga man vill ha en lördagsmorgon när man sitter och har mysfrukost, latlunch eller förbereder middagen med vänner. Och visst är det lite lätt att slå bort det hela med att just du inte dömer någon på förhand. Och visst är det lite lätt att komma med bortförklaringar. VIsst är det lite lätt att slå bort frågan för att få bort obehaget.
 
Men lägg nu handen på ditt hjärta. Känn hur det slår. Inse att du bara är en människa med massor av goda sidor men också med fel och brister. Håll kvar handen där en stund och tänk att just det här kan du göra något åt genom att medvetandegöra det.
 
Det finns hopp.
 
 

Olika

6 Läs mer >>
 
Idag tar en mormor farväl av sitt älskade barnbarn, en mor tar farväl av en älskad dotter. En dotter tar tillsammans med sin dotter farväl av en älskad mor och mormor. Det som var fem generationer har blivit fyra och den mittersta länken saknas.
 
Vi kan inte lindra sorgen, vi kan inte ta bort smärtan men vi kan försöka ge ett bidrag efter bästa förmåga för att fler ska kunna besegra det som släckte denna kvinnans liv. Och vi kan finnas där för de som vill och när de så behöver.
 
(BIlden får illustrera den sång som kommer att spelas när vi lämnar kyrkan. "Öppna landskap")
 
 

Avsked

11 Läs mer >>
Tänker tankar.
 
Tankar energi.
 
 

Tankar