0 Läs mer >>
Denna blogg är en del i det projekt som kallas #blogg100. Det innebär att man ska skriva blogginlägg varje dag i 100 dagar. Om jag har räknat rätt är det dag 85 idag och målgång beräknas vara 8 juni.
 
Och det är en utmaning att skriva ett inlägg varje dag då man inte bloggat på ett tag. Vissa dagar blir det liksom ingenting. Andra dagar har det blivit inlägg med lite mer tanke och innehåll.
 
Just nu kämpar jag för att ta mig i mål. Skrivkrampen är total. Kanske påverkar solen detta. Man vill ju liksom bara gå ut och göra andra saker.
 
 
 
 

Skrivkramp

0 Läs mer >>
...totalt utan inspiration....

Tomt

0 Läs mer >>
På tåget. På väg hem. Gör det jag inte brukar och lägger ut en dagsfärsk bild. Laleh på Gröna Lund för bara ett par timmar sedan. 



Laleh

0 Läs mer >>
Tidig morgon. Pendeltåg. Trötta människor.
 
Dags att kliva av och jag ställer mig vid dörrarna när tåget stannat. Jag är först och jag tar de där få stegen för att ta mig ner på perrongen. Då händer det som inte ska hända - dörrarna stängs. Bråkdelen av en sekund och det far tusen tankar genom huvudet. En snabb kalkyl - backa tillbaka eller försöka ta mig ut. Ena dörren når min högra arm och jag försöker med kraft trycka bort den. Samtidigt vrider jag mig en aning för att rädda kameran och försöker parera den andra dörren med min överkropp. Funderar på om min minirygga ska klara sig från att fastna när dörrarna går igen bakom mig.
 
Så fort dörrarna stängts så öppnas de igen.
 
Jag kan bara konstatera att ryggsäcken inte fastnade och att jag klarat kameran. Armen fick sig en törn och det gör ont där dörren tryckte sig mot mitt ena bröst.
 
En kvinna som stått bakom mig kommer fram och frågar hur det gått. Bra svarar jag utan att tänka. Och jag inser att jag är lite skärrad.
 
Då ser jag ombordpersonal stå och kika ut så jag går med bestämda steg fram till personen ifråga och frågar om han inte såg att jag blev klämd. Jo det gjorde han svarar han och sen ber han om ursäkt utan att titta på mig. Inte en endaste fråga om jag gjort mig illa, om jag behöver hjälp eller om allt är ok. Och jag funderar över om några fler blev klämda och om någon annan blivit skadad.
 
Skärrad går jag till jobbet och skriver ner händelsen och skickar till SL. Mailsvaret som kom var trevligt men jag önskar någon ringt mig. Då hade det känts som de brytt sig på riktigt.
 
 

Klämd

0 Läs mer >>
Snart är det dags för den där dagen som många ser fram emot, andra finner den likgiltig och vissa fasar för. Det är Mors dag jag tänker på. Den där dagen som många kallar köpmännens dag men som andra verkligen månar om att nyttja för att alldeles särskilt hedra sina mödrar.
 
Det är också den dagen då de som mist sin mor blir extra påminda om att detta är dagen då de inte har någon att fira.
 
Det är en dag med blandade känslor för många. Men vad vi än känner inför det så kommer den i alla fall.
 
 

Mors dag

0 Läs mer >>
Om man träffar ett antal intelligenta kvinnor med stor integritet och massor av värme. Om man sitter ner där en stund och pratar om ett av de mest kända morden i svensk kriminalhistoria. Och om man pratar om människoöden, kvinnors ställning och avsaknaden av närvarande föräldrar på 30-talet.
 
Då kan det bara sluta på ett sätt. I ett enda gemensamt skrattanfall. Och vad skrattar man åt. Jo åt män och Tjurruset.
 
Meddelas endast på detta sätt.
 
Japp..... så är det.
 
 
 

Skratt

0 Läs mer >>
Vatten är fantastiskt. I spegelblanka ytor skapas kopior av det som finns intill.Eller kopior av det som finns ovanför. En himmel vid dina fötter. Ett hav av moln i strandkanten.
 
Ibland när man tittar på ett fotografi av en spegling kan det vara svårt att avgöra vad som är upp och vad som är ner. Och lite så är ju livet också. Det som uppfattades som upp, som något bra, visar sig vara något som egentligen var det motsatta. Samma sak med sådant som först uppfattas som något mindre bra som visar sig vara fantastiskt.
 
 
 
 

Upp och ner

0 Läs mer >>
Ibland trasslar det till sig. Ni vet dom där elsladdarna till datorn, till musen, till lampan, iphoneladdaren och allt blir plötsligt en hel röra. Och man har ingen som helst aning om hur det gått till. Hur är det ens möjligt? Man har inte gjort ett endast dugg. Alla sladdar har bara legat där och ändå är de helt ihoptrasslade.
 
Så där är livet ibland. Vissa saker bara trasslar till sig. Och man har ingen aning om hur det gått till.
 
 

Trassel

0 Läs mer >>
 

Hopp

2 Läs mer >>
Släntrade över gatan vid Centralstationen - på väg både i tanken och rent fysiskt. Helt uppslukad av tankar hör jag någonstans någon som säger "Ursäkta". Jag rycker till och stirrar stint på en vilt främmande människa. Det är en kvinna något yngre än jag själv.
 
Hon ber om ursäkt för att hon skrämt mig och jag ber om ursäkt för att jag ryckte till. Jag tror hon vill fråga om vägen men inser att jag har fel.
 
Kvinnan har gått bakom mig på övergångsstället och hon berättar att det var en fröjd att göra det eftersom hon tyckte min kappa var så vacker och passade mig så bra.
 
Och jag blir glad och jag tackar henne och vi skiljs åt. Och jag skulle vilja säga till henne att det är så fantastiskt att hon tog sig tiden att gå ikapp mig bara för att säga dom där orden. Vilken underbar människa!
 
 
 
 
 
 
 

You made my day

0 Läs mer >>
... en vanlig dag men ändå inte ...
 
 
 

Onsdag

1 Läs mer >>
Arbetsförmedlingen har gjort fel vilket resulterat i att en hel massa människor fått fel ersättning. De som drabbats är människor som redan har det svårt. Människor vars ekonomi säkerligen påverkas av några hundralappar här eller där. Människor som har rätt till rätt ersättning och som nu kanske har fått fel pengar utbetalade.
 
Om nu man gjort fel så bör man rätta till det. Och då enbart i de fall människor fått för lite ersättning. För om jag, som har förmånen att ha ett arbete, får för mycket i lön på ett sätt som gör att jag kan anses ha mottagit pengarna i god tro så är det väldigt svårt för arbetsgivaren att kräva tillbaka dessa pengar. Och jag tror faktiskt att de som fått för mycket pengar p g a AF's felaktiga rutiner  har mottagit pengar i god tro. Regelsystemet är så krångligt att det många gånger är svårt för gemene man och kvinna att förstå exakt hur ersättningarna ska se ut. Så låt de som fått för mycket behålla pengarna. Men se till att de som fått för lite får den ersättning de har rätt till.
 
Men AF har bestämt att man inte ska göra något och man rekommenderar inte att folk gör något heller. Låt lagt kort ligga helt enkelt. Och man hänvisar till att de här människorna kan bli återbetalningsskyldiga på både det ena och det andra sättet om de agerar och om de ber att AF/FK öppnar ärendena. För då minsann kan det påverka alla pengar de har fått och alla de möjligen skulle kunna få. Snacka om skrämselpropaganda. SItt still i båten tror jag var det uttryck som användes.
 
Och det är klart att AF vill att människorna ska sitta still i båten. För dels handlar det om en massa pengar som kanske måste betalas ut och dels handlar det om en massa arbete som säkerligen skulle stöka till det.
 
Och jag önskar att någon jurist tittar på detta och går in och talar om hur det förhåller sig - skulle verkligen de som fått för mycket behöva betala tillbaka pengar?
 
AF borde skämmas och sluta skrämmas.
 
 

Sk(r)ämmas