1 Läs mer >>
Det kändes som en väldigt kul utmaning att blogga i 100 dagar. Det kändes tufft redan från början men jag hade intentionen att med alla medel lyckas nå målet.
 
Det gick ..... sådär.
 
En dag när jag skulle krysta fram ett blogginlägg upptäckte jag att jag faktiskt missat att skriva ett några dagar tidigare. Och då gick luften ur.
 
Det här med att skriva blogginlägg utan någon särskild tanke från början var kanske inte den bästa idén. Så när jag väl insåg att jag inte skulle klara 100-målet funderade jag på om jag skulle lyckats bättre om jag skrivit om något av mina intressen istället. Och när den tanken väcktes insåg jag att jag trots allt vill fortsätta blogga men nu tillsammans med min man. Och därför flyttar vi nu fokus mot den här bloggen.
 
 
Jag hoppas vi ses där.....

Slut

2 Läs mer >>
... den är här nu
 
 

Sommar

0 Läs mer >>
Vi sitter där mittemot varandra och äter Morsdagsmiddag. Samtalet kretsar kring högt och lågt. Men när jag lämnar restaurangen så är jag alldeles varm i kroppen. Så klok han är - vilka kloka tankar han har om det som sker.
 
Och det är min son - den där vuxne mannen med all denna klokskap. 
 
 

Kloka ord

0 Läs mer >>
Denna blogg är en del i det projekt som kallas #blogg100. Det innebär att man ska skriva blogginlägg varje dag i 100 dagar. Om jag har räknat rätt är det dag 85 idag och målgång beräknas vara 8 juni.
 
Och det är en utmaning att skriva ett inlägg varje dag då man inte bloggat på ett tag. Vissa dagar blir det liksom ingenting. Andra dagar har det blivit inlägg med lite mer tanke och innehåll.
 
Just nu kämpar jag för att ta mig i mål. Skrivkrampen är total. Kanske påverkar solen detta. Man vill ju liksom bara gå ut och göra andra saker.
 
 
 
 

Skrivkramp

0 Läs mer >>
...totalt utan inspiration....

Tomt

0 Läs mer >>
På tåget. På väg hem. Gör det jag inte brukar och lägger ut en dagsfärsk bild. Laleh på Gröna Lund för bara ett par timmar sedan. 



Laleh

0 Läs mer >>
Tidig morgon. Pendeltåg. Trötta människor.
 
Dags att kliva av och jag ställer mig vid dörrarna när tåget stannat. Jag är först och jag tar de där få stegen för att ta mig ner på perrongen. Då händer det som inte ska hända - dörrarna stängs. Bråkdelen av en sekund och det far tusen tankar genom huvudet. En snabb kalkyl - backa tillbaka eller försöka ta mig ut. Ena dörren når min högra arm och jag försöker med kraft trycka bort den. Samtidigt vrider jag mig en aning för att rädda kameran och försöker parera den andra dörren med min överkropp. Funderar på om min minirygga ska klara sig från att fastna när dörrarna går igen bakom mig.
 
Så fort dörrarna stängts så öppnas de igen.
 
Jag kan bara konstatera att ryggsäcken inte fastnade och att jag klarat kameran. Armen fick sig en törn och det gör ont där dörren tryckte sig mot mitt ena bröst.
 
En kvinna som stått bakom mig kommer fram och frågar hur det gått. Bra svarar jag utan att tänka. Och jag inser att jag är lite skärrad.
 
Då ser jag ombordpersonal stå och kika ut så jag går med bestämda steg fram till personen ifråga och frågar om han inte såg att jag blev klämd. Jo det gjorde han svarar han och sen ber han om ursäkt utan att titta på mig. Inte en endaste fråga om jag gjort mig illa, om jag behöver hjälp eller om allt är ok. Och jag funderar över om några fler blev klämda och om någon annan blivit skadad.
 
Skärrad går jag till jobbet och skriver ner händelsen och skickar till SL. Mailsvaret som kom var trevligt men jag önskar någon ringt mig. Då hade det känts som de brytt sig på riktigt.
 
 

Klämd

0 Läs mer >>
Snart är det dags för den där dagen som många ser fram emot, andra finner den likgiltig och vissa fasar för. Det är Mors dag jag tänker på. Den där dagen som många kallar köpmännens dag men som andra verkligen månar om att nyttja för att alldeles särskilt hedra sina mödrar.
 
Det är också den dagen då de som mist sin mor blir extra påminda om att detta är dagen då de inte har någon att fira.
 
Det är en dag med blandade känslor för många. Men vad vi än känner inför det så kommer den i alla fall.
 
 

Mors dag

0 Läs mer >>
Om man träffar ett antal intelligenta kvinnor med stor integritet och massor av värme. Om man sitter ner där en stund och pratar om ett av de mest kända morden i svensk kriminalhistoria. Och om man pratar om människoöden, kvinnors ställning och avsaknaden av närvarande föräldrar på 30-talet.
 
Då kan det bara sluta på ett sätt. I ett enda gemensamt skrattanfall. Och vad skrattar man åt. Jo åt män och Tjurruset.
 
Meddelas endast på detta sätt.
 
Japp..... så är det.
 
 
 

Skratt

0 Läs mer >>
Vatten är fantastiskt. I spegelblanka ytor skapas kopior av det som finns intill.Eller kopior av det som finns ovanför. En himmel vid dina fötter. Ett hav av moln i strandkanten.
 
Ibland när man tittar på ett fotografi av en spegling kan det vara svårt att avgöra vad som är upp och vad som är ner. Och lite så är ju livet också. Det som uppfattades som upp, som något bra, visar sig vara något som egentligen var det motsatta. Samma sak med sådant som först uppfattas som något mindre bra som visar sig vara fantastiskt.
 
 
 
 

Upp och ner

0 Läs mer >>
Ibland trasslar det till sig. Ni vet dom där elsladdarna till datorn, till musen, till lampan, iphoneladdaren och allt blir plötsligt en hel röra. Och man har ingen som helst aning om hur det gått till. Hur är det ens möjligt? Man har inte gjort ett endast dugg. Alla sladdar har bara legat där och ändå är de helt ihoptrasslade.
 
Så där är livet ibland. Vissa saker bara trasslar till sig. Och man har ingen aning om hur det gått till.
 
 

Trassel

0 Läs mer >>
 

Hopp