Bränder

Det här med bränder är synnerligen obehagligt. Man kan nog inte ens föreställa sig hur det är att förlora sitt hem eller sin verksamhet i lågorna. Jag kan inte föreställa mig det och jag hoppas jag aldrig behöver uppleva det.
 
I går morse vaknade vi till nyheten att Grafikens hus i Mariefred brunnit ner. Mariefred ligger inte alls så långt från där vi bor. Och inte långt från Grafikens hus ligger Gripsholms slott som syns på bilden i det här inlägget. Om jag förstår det hela rätt var lokalerna där Grafikens hus inrymdes några lador eller annat som tillhört slottet en gång i tiden.
 
Min familj har en historia när det gäller en brand. En historia som jag tror påverkat oss alla i familjen och en brand vi bär med oss som ett socialt arv. Kanske är det därför jag reagerar lite extra när jag hör talas om hus som brunnit. Jag vet vilka tragedier som kan gömma sig bakom en tidningsrubrik.
 
Det var vid sekelskiftet och en artikel i Barometern berättade om en brand. I branden omkom fyra personer.
En kvinna bodde med sina fyra barn i det flerfamiljshus som hade brunnit. Något hände.... och det började brinna i en av lägenheterna. Kvinnan med de fyra barnen tog sina två mellanbarn 3 och 4 år gamla och sprang nerför trappan ut på gården. Meningen var att 12-åringen skulle ta spädbarnet och springa efter. Men väl nere på gården upptäckte kvinnan att 12-åringen inte var med. Hon lämnade då de två mellanbarnen och rusade in i huset som brann för fullt. Då rasade taket in och kvar i lågorna blev kvinnan och två av hennes barn. Även den man i vars lägenhet branden startat omkom i lågorna. Fyra personer omkom. Artikeln i tidningen var inte särskilt stor. Men vilken tragedi det var för de överlevande.
 
Ute på gården stod en 3åring och en 4åring och väntade på sin mamma.  En mamma som aldrig kom. Efter en del turer så hamnade barnen i varsin familj. Flickan hamnade på Öland och var min mormors mor.
 
Jag kände inte till berättelsen när hon fortfarande var i livet. Det hade varit intressant att höra om hon mindes branden och om hennes egen relation till eld. Jag hann inte heller fråga hennes dotter om detta, dvs min mormor. Jag har bara kvar dikten som någon skrev till det där barnet som aldrig återsåg sin mamma och två av sina syskon.
 
Ja det där med bränder är synnerligen obehagligt och man kan inte ens ana hur det känns. Idag var det Grafikens hus och rubrikerna är stora men tragiken är större.
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Gunilla:

skriven

Bränder är verkligen obehagliga. En mellanstadieskola brann ner i våran grannkommun härom natten...tragedi, även om ingen kom till fysisk skada

Svar: Bränder medför alltid obehag
Chris och Jonas

2 AnnaKK:

skriven

Hu, så otäckt och tragiskt ang din mormorsmor! :-(

Senast i förra veckan brann det i ett hus i vår närmsta tätort. Som väl var kom ingen till skada, men huset blev förstört. Strax efter att vi hade flyttat hit brann det närmsta grannhuset ner, fast det var antagligen ägaren själv som tuttade på det. Dock lyckades åklagaren aldrig få honom fälld för mordbrand, men några försäkringspengar betalades heller aldrig ut så därför byggdes huset aldrig upp igen. Och nu har det gått så lång tid att det växer träd på ruinen...

Att Grafikens Hus brann ner var också oerhört tragiskt. :-(

Svar: Alla dessa bränder ...
Chris och Jonas

3 Per-Anders:

skriven

En tragisk historia du berättar. På bara en kort stund kan elden förinta både liv och materiella värden. Naturens krafter är inte att leka med.

4 Per-Anders:

skriven

En tragisk historia du berättar. På bara en kort stund kan elden förinta både liv och materiella värden. Naturens krafter är inte att leka med.

Svar: Ett av de element man fruktar mest. Eld och vatten
Chris och Jonas

5 Gunilla:

skriven

En så tragisk händelse som din familj drabbats av sätter självklart djupa spår i generationer! Jag upplevde en brand i samma hyresfastighet som jag bodde i en gång och den händelsen sitter djupt hos mig även om den tack och lov inte ledde till några personskador.

Svar: Dom levde i en annan tid men minnet ligger i arvsmassan tror jag
Chris och Jonas

6 ansepanse:

skriven

vilken sorglig berättelse ur verkligheten
bränder går ju så otroligt snabbt också, det är det som är det hemska
underbar bild
kramar

Svar: Tack. Och det är en sorglig berättelse
Chris och Jonas

7 Lotta:

skriven

Bränder är alltid tragiska! Det kramade till om mitt hjärta av din berättelse. Kan tänka mig att en sådan händelse påverkar många generationer. Har läst om att oftast vill man tillbaka in i elden för att rädda och hinner man då inte bli hindrad så blir man oftast en del av lågorna.

Såg på nyheterna ang branden i Grafikens hus mycket tragiskt.

Fint foto!

Svar: Tack för dina fina ord.
Chris och Jonas

8 Linda aka Javamorsan:

skriven

Så tragiskt :(

Var inte längesen en hel radhuslänga brann upp och lämnade flera barnfamiljer bostadslösa. Knyter sig i magen på mig i såna här lägen!

Svar: Ja...
Chris och Jonas

9 Veiken:

skriven

Jag ryser av obehag när jag läser din berättelse. Vilken otrolig tragedi för din mormorsmor och andra inblandade! Tyvärr sker det varje år att någon omkommer i en brand - ofta genom slarv!

Svar: Bränder är obehagliga. Jag har en oerhörd respekt för eld
Chris och Jonas

10 Stefan:

skriven

Jag jobbar dagligen med brandskydd och vet hur lätt det kan gå illa. Materiella ting är en sak men mänskligt liv är något helt annat. Skickar med ett viktigt tips. Om ni inte har en återsamlingsplats, alltså en plats där familjen ska samlas om det brinner, prata ihop er om en sådan. Många har sprungit in i ett brinnande hus helt i onödan trots att alla var ute men stod på varsinn sida av huset.

Svar: Men vilket bra tips. Det ska jag genast dela med mig av. Tack
Chris och Jonas

11 Anna-Karin:

skriven

Åh en så tragisk historia, den du berättar om som hänt din mormors mor. Så små barn som stod där och väntade på sin mamma, så sorgligt.

Ett par vänner till mig fick för några år sedan vara med om att deras hem brann upp på mycket kort tid. Mitt i natten. Som tur var klarade alla sig i familjen. Jag glömmer aldrig känslan när jag kom dit och huset var borta. Lukten efter branden. Resterna på marken. Och känslan när jag kramade om min väninna och hennes familj.

Allt gott!/Anna-Karin

Svar: Våra liv är vad som är viktigast men att förlora allt man äger måste vara fruktansvärt
Chris och Jonas

12 Inger Maryissa:

skriven

Ja, bränder är verkligen obehagliga och att t.ex. förlora sitt hem och allt måste vara fruktansvärt
här i höghusen har varit två lägenhetsbränder där tyvärr människor omkommit

och så fruktansvärt det som hände din mormors mors familj.
så ohyggligt att omkomma så
och för barnen att deras mamma inte kom ut igen från huset
kan tänka mig detta satte spår, och som du skriver en brand ni bär med er som ett socialt arv som påverkat.
kram
ps. vilken fin bild du har här

Svar: Tack för fina ord och kul att du gillar bilden
Chris och Jonas

13 Malin B:

skriven

Bränder är SÅ förödande!!!
Eller kan vara.
Bakom varje liten "sketen notis" kan det ju faktiskt röra sig om KATASTROFER.

Nej, någon "eftersmak" på ättikan blir det faktiskt inte efter avkalkningen så jag kör alltid med denna variant.

Svar: Då ska jag testa det vid tillfälle. Tack för tipset
Chris och Jonas

Kommentera här: