Vi är pendlare vilket innebär att vi åker tåg nästan varje dag. Inte pendeltåg utan SJ-tåg. Tåget vi åker med tror jag är benämnt som tåg 118.
Det intressanta med att pendla är alla människor man ser och ibland möter. Mannen som alltid sitter med en sovmask och hörlurar. Han som gärna drar ner rullgardinen för fönstren och som egentligen upptar tre säten eftersom sätet bredvid är belamrat med hans väska och sätet mittemot upptaget eftersom hans fötter gör det omöjligt för någon annan att få plats där.
Sen har vi kvinnan som gjort en kupé till en sovkupé. Vi klev in där vid ett tillfälle och fick veta att där inne sov man och inga lampor fick tändas och inte fick man prata heller.
Utöver detta finns det en uppsjö av människor som lägger smutsiga väskor (och rena) på sätena bredvid sig så att ingen kan sitta där. Eller så har man sitt frukostbord uppdukat så att platsen av det skälet är upptagen. Och när frukosten är uppäten är det förmodligen både kladdigt och smuligt på det sätet.
Sen är det ju det där med hyfs. Ni vet - hur man beter sig mot andra människor. Vissa människor tycks vara helt i avsaknad av detta. Man undrar hur det ens är möjligt.
I morse mötte vi på en av dessa medelålders män utan hyfs. Jag kan väl inte direkt säga att han förgyllde vår morgon.
Han satt på sätet närmast gången med väskan på sätet innanför. Han hade sjunkit ner så djupt att det inte gick att sitta mittemot honom heller. Dessutom hade han sin jacka över huvudet så att den dolde hela honom. Ja, det var ju faktiskt först när han drog bort jackan från sitt huvud som vi såg att det var en man.
Men innan han drog bort jackan så hade jag försökt påkalla hans uppmärksamhet genom att fråga om det var ledigt på platsen intill honom. Något svar på den frågan fick jag inte. Och det tog en stund innan han överhuvudtaget gjorde någons om helst ansats att ta bort sin väska.
Under tiden försökte min man få mannen att flytta på fötterna så att min man skulle kunna sätta sig.(Det lyckades inte särskilt väl.)
Efter en del stånkande så tog mannen bort sin väska från sätet och därmed borde det ju vara klart för mig att sätta mig. Det var bara en liten detalj. Mannen vägrade resa på sig och eftersom det var ett bord mellan sätena var det synnerligen svårt att passera. Men han vägrade verkligen flytta på sig. När han insåg att jag inte tänkte klättra på bordet vek han till slut undan benen lite och med nöd och näppe tog jag mig in till sätet.
Efter att ha släppt förbi mig rullade han ut sina ben så att det återigen blev svårt för någon mittemot att ha sina fötter där. Min man påpekade att så var fallet men inget hände. Tålamodet tröt och min man informerade mannen om att han då fick ha sina fötter under min mans. Först då makade han undan sina fötter en aning.
Därefter drog mannen jackan över huvudet och vid nästa station bytte han vagn.
Och jag förstår faktiskt inte varför han inte valde en fönsterplats. Där hade han ju kunnat sitta ostörd. Jag fattar inte heller hur man kan bete sig så där illa utan att skämmas. Att dessutom bli irriterad på medpassagerare som vill sitta ner när det finns lediga platser känns inte heller så genomtänkt.
Imorgon äntrar vi tåg 118 igen. Förhoppningsvis utan att behöva stöta på medelålders män utan hyfs.
