Utsikt
Igår var mannen och jag på utflykt. Vi gör så ibland. Tar bilen och åker dit näsan pekar. Sen upptäcker vi vadhelst det nu är som finns där att upptäcka.
Igår hittade vi ett samhälle inte så långt ifrån där vi bor som lite var som byn som Gud glömde. Nedgångna hus, skräpigt och vildvuxet på ett sätt som vittnar om något som saknat omvårdnad länge. Och grått - jag skulle nog vilja säga grått. Ett samhälle som haft sin blomstrings dagar men som nu fått förfalla under lång tid.
Man kunde tydligt se att samhällets centrum haft en hel del affärer, att järnvägen spelat en stor roll, att människorna som bott där säkert haft barn som lekt på den övergivna lekplatsen. Och vi sa att vi måste åka tillbaka dit och dokumentera det hela. För om några år finns det inte kvar.
Men trots allt bor det människor där och lever mitt i detta och jag undrar vilka de är, vilken historia de har att berätta och vad de känner inför byn som sakta men säkert förfaller.
