LifeOnSecondFloor

I helgen gjorde vi något vi tycker mycket om att göra, min man och jag. Vi var ute och finåkte.

 

Finåka förresten - vad kommer det ifrån egentligen. För mig är det något man ägnade sig åt för typ en evighet sedan. Familjen klädde sig fint och åkte ut med bilen en sväng - företrädesvis på en söndag. Och att det var en söndag var kanske inte så konstigt. För typ en evighet sedan jobbade man ju på lördagar också.

(Och tro det eller ej men den lagstadgade rätten för arbetsgivare att förlägga dagarbete på lördagar upphörde så sent som 1976 även om det i praktiken upphörde 1971.)

 

Så finåka gjorde man på lediga dagen - på söndagen.

 

VI finåkte också på söndagen. Dock bestod vår klädsel av mer praktisk natur. Lite grövre kängor och jeans. Och så kamerorna förstås. Dom vill man ju gärna ha med.

 

Och när vi finåker tar vi någon liten väg vi hittar på kartan och låter den ta oss dit den leder. Det brukar oftast bli väldigt intressant. Små hus man aldrig sett, natur man inte tidigare upplevt och så en och annan människa längs vägen. Ett litet tips bara om man ger sig ut som vi gör. Bensintanken bör vara full och lite dryck och något att äta är bra att ha när blodsockerhalten sjunker. Och det gör det efter några timmar hur mysigt och trevligt det än är.

 

Sen går det ju inte särskilt fort för vi vill ju uppleva det vi ser. Så vi åker sakta. Och då kommer det bilar som åker fortare så ett öga i backspegeln är bra så man kan släppa förbi de andra bilarna. För de fattar nog inte vad vi gör - att vi finåker.

 

Egentligen borde vi cykla. Ja det borde vi nog göra ....