LifeOnSecondFloor

 Då är snart ännu en helg till ända. Man lutar sig tillbaka efter söndagsmiddagen och undrar vart tiden tog vägen. Och allt det där man hade tänkt göra men inte hann. För det fanns inte tid till det.

 

Och hur många gånger har man inte önskat att helgen varit lite längre, att dygnet ska ha lite fler timmar, att semesterdagarna borde vara fler (om man nu tillhör dom som jobbar). Önskan om mer tid finns där av många skäl.

 

Och nu när helgen närmar sig sitt slut önskar jag att det funnits mer tid till en hel massa saker men de flesta av dem är ändå rätt värdsliga. Det där med dammsugningen kan faktiskt vänta, boken finns ännu tid att läsa, stryka kan jag göra någon annan dag. Men att hålla min makes hand och andas samma andetag som han. Det kan inte vänta. Att krama sonen och att läsa sagor med barnbarnet kan inte heller vänta. Och det har det funnits tid för.

 

För det där med tid är en begränsad vara och det enda man kan göra är att prioritera.