LifeOnSecondFloor

Vi bor på landet, i alla fall med Stockholmsmått mätt. Vi bor precis på andra sidan länsgränsen och om det är bra eller dåligt diskuteras då och då.

 

Man kan kalla det vad man vill, det där livet vi lever i samhället invid den lilla sjön. Det är många gånger ett liv som skiljer sig från storstadslivet. Som när blomsteraffären ringer hem för att dom ska leverera blommorna som kommer som ett brev på posten till jul. Det är lite - nu är det dags igen och så önskar vi varandra God Jul. Eller när man kliver in på ICA och kassörskan skrattar åt ett känt beteende min man och jag har vid kassan. Bara för att hon vet vilka vi är. Och på den lokala restaurangen vet servitören vilken vår favoriträtt är och imponeras lite när vi tar något annat än vi brukar.

 

Idag fick jag ett sms från bilmekanikern som inte hittade makens telefonnummer utan skickade meddelande till mig istället. De hade upptäckt att våra sommardäck var lite dåliga. Och ville förvarna inför däckbytet.

För några år sedan bodde en av tjejerna som jobbar hos vår egen "bilmeck" tvärs över gatan. Det var himla praktiskt. När vår bil skulle in på service, byta däck eller annat tog hon helt enkelt vår bil ur garaget på morgonen och ställde tillbaka den på kvällen - fixad och klar. Allt vi gjorde var att lämna nycklarna kvällen innan.

 

Och det här lantlivet är skönt, hemtamt och i många fall rent fantastiskt. Det finns självklart baksidor av det. Men det finns det ju alltid. Som det där med vilken sida av länsgränsen vi egentligen borde tillhöra. Men det är en helt annan fråga.