LifeOnSecondFloor

Det här med bränder är synnerligen obehagligt. Man kan nog inte ens föreställa sig hur det är att förlora sitt hem eller sin verksamhet i lågorna. Jag kan inte föreställa mig det och jag hoppas jag aldrig behöver uppleva det.

 

I går morse vaknade vi till nyheten att Grafikens hus i Mariefred brunnit ner. Mariefred ligger inte alls så långt från där vi bor. Och inte långt från Grafikens hus ligger Gripsholms slott som syns på bilden i det här inlägget. Om jag förstår det hela rätt var lokalerna där Grafikens hus inrymdes några lador eller annat som tillhört slottet en gång i tiden.

 

Min familj har en historia när det gäller en brand. En historia som jag tror påverkat oss alla i familjen och en brand vi bär med oss som ett socialt arv. Kanske är det därför jag reagerar lite extra när jag hör talas om hus som brunnit. Jag vet vilka tragedier som kan gömma sig bakom en tidningsrubrik.

 

Det var vid sekelskiftet och en artikel i Barometern berättade om en brand. I branden omkom fyra personer.

En kvinna bodde med sina fyra barn i det flerfamiljshus som hade brunnit. Något hände.... och det började brinna i en av lägenheterna. Kvinnan med de fyra barnen tog sina två mellanbarn 3 och 4 år gamla och sprang nerför trappan ut på gården. Meningen var att 12-åringen skulle ta spädbarnet och springa efter. Men väl nere på gården upptäckte kvinnan att 12-åringen inte var med. Hon lämnade då de två mellanbarnen och rusade in i huset som brann för fullt. Då rasade taket in och kvar i lågorna blev kvinnan och två av hennes barn. Även den man i vars lägenhet branden startat omkom i lågorna. Fyra personer omkom. Artikeln i tidningen var inte särskilt stor. Men vilken tragedi det var för de överlevande.

 

Ute på gården stod en 3åring och en 4åring och väntade på sin mamma.  En mamma som aldrig kom. Efter en del turer så hamnade barnen i varsin familj. Flickan hamnade på Öland och var min mormors mor.

 

Jag kände inte till berättelsen när hon fortfarande var i livet. Det hade varit intressant att höra om hon mindes branden och om hennes egen relation till eld. Jag hann inte heller fråga hennes dotter om detta, dvs min mormor. Jag har bara kvar dikten som någon skrev till det där barnet som aldrig återsåg sin mamma och två av sina syskon.

 

Ja det där med bränder är synnerligen obehagligt och man kan inte ens ana hur det känns. Idag var det Grafikens hus och rubrikerna är stora men tragiken är större.