Förändring
Kan en människa förändras? Tänk om svaret på den frågan vore nej - så tröstlöst det skulle kännas.
MIna tankar kring detta väcktes av flera skäl i helgen som gick. Ett av skälen var att jag läste ett kort blogginlägg. Anna-Karin som har bloggen skriver "Liv är rörelse. Rörelse är liv.".
Och jag tänker på att jag är ju jag. Det kan ingen ändra på. Det finns vissa grundbultar som gör att just jag är jag. Men sen är vi ju alla lite som oslipade diamanter tänker jag. Händelser, erfarenheter och insikter gör att en vass kant kanske blir mindre vass eller att en annan kant blir skarpare. Och givetvis innefattar viljan att förändras också i detta.
Om man har en tendens att agera eller reagera på ett visst sätt så kan man ju faktiskt jobba med detta bara man blir medveten om det. Och om man inte är medveten om det själv förutsätter det ju att man får detta påtalat för sig av någon som ser det. Sen gäller det ju att man har den där viljan att förändra det. Mest handlar det om att man faktiskt själv tycker det är något som är viktigt att förändra.
Men vi människor måste få fortsätta vara människor och inte försöka göra oss till något andra vill att vi ska vara. Vi är dom vi är. Dom oslipade diamanterna. Vissa små skavanker kommer alltid att finnas där och de är en del av oss och ska så fortsätta vara.
