Fördomar

Igår hände det igen.... ni vet när man återigen upptäcker att man är fördomsfull. Och det gör mig rätt besviken på mig själv måste jag säga.
 
Det är fredag, det är vackert väder och man är lite tidig till Centralstationen. Då går man helt enkelt ut för att sätta sig på en bänk i solskenet ute på en av perrongerna. Då sitter det en ung kille där på en av bänkarna. Han sitter i mitten och har en väska vid sidan om sig uppe på bänken. Kanske är han 20 år. Ja sen röker han också och har ett djurgårdsmärke på sin jacka.

Min första reaktion är att han satt sig i mitten på bänken för att omöjliggöra för någon annan att sätta sig där. Men jag går fram och slår mig ner bredvid honom. Dock hinner inte ens min bakdel nudda bänken förrän killen reser på sig och går några meter åt sidan. Och först fattar jag ingenting men sen.... så inser jag att han rest på sig för att han röker. Hänsynfullt ställer han sig några meter bort och röker färdigt. När han är klar kommer han tillbaka och sätter sig där han satt från början.
 
Och jag känner att någon har gett mig en knäpp på näsan. Så jag sitter där och skäms för att jag på något sätt trodde en del saker som verkligen inte stämde överens med verkligheten.
 
Så jag ställer mig i skamvrån ikväll....bara så ni vet.
 
 

Kommentarer:

1 Åsa Nilsson:

skriven

Jag står ständigt i skamvrån sen jag fick en granne från afrika. Dessa konstiga oväntade fördomar som poppar upp i hjärnan då och då. När jag rodnande säger till mig själv: " Nej men Åsa....."

Svar: Och fasiken att dom finns där.... fast man tror att man inte har dom
Chris och Jonas

2 Gunnar F Novik:

skriven

Fördomar. Det har vi ju alla. Fast den smarte vågar se dem. Och handskas med dem. Som du...

Svar: Det var fint sagt....tack. Men jag skäms när jag tänker på det och jag önskar att jag talat om det för killen. Att jag uppskattade hans gest.
Chris och Jonas

Kommentera här: